With my whole heart for my whole life

”Jag kommer aldrig gifta mig bara så du vet”, sa min stora kärlek när vi var på date. ”Jag tror liksom inte riktigt på det där”, fortsatte han. Det var helt ok för mig för jag hade faktiskt inte funderat så mycket på bröllop och att vara gift. Vi blev ett par och det gick något år. Jag blev sjuk och vi gick igenom en tuff period tillsammans, men vi kom varandra betydligt närmare och kärleken blev starkare. En kväll på en restaurang i Egypten började servitriserna cirkulera som flugor runt vårt bord. Jag försökte vifta bort dem. Min sambo blinkade och nickade med huvudet. Jag undrade om han fått något i ögat. En servitör ställde champagne och två glas på bordet. Jag tänkte att nu dukar de på fel bord också. Då reste sig Tobias upp och gick runt bordet och satte sig på knä. Har han tappat något, tänkte jag, och tittade runt på golvet. Han tog fram en ring. Jag blev blöt i ögonen. Han frågade om jag ville gifta mig med honom. Restaurangen andades. Jag snyftade fram ett ja. Applåder och glada rop.

Där och då kände jag betydelsen av den ”committment” man gör när man gifter sig. Hur vacker och kärleksfull den handlingen är och hur jag fullständigt älskade den. Hur jag fortfarande fullkomligt älskar varje lovestory och hur jag som bröllopsfotograf längtar efter att få föreviga er kärlekssaga.

Kram Sandra